Stroke är en ledande orsak till dödsfall och funktionshinder världen över, står för 11,8 % av alla dödsfall och är den näst vanligaste dödsorsaken hos patienter över 60 år. Akut ischemisk stroke, som står för cirka 87 % av fallen av stroke, orsakas av en ocklusion i hjärnartären. Brådskande trombektomi är den föredragna behandlingen för akut ischemisk stroke inom sex timmar efter symtomdebut. Bland de olika metoderna för trombektomi är SWIM-tekniken, som involverar användning av stentretriever och mellankatetrar, allmänt använd i klinisk praxis.
SWIM-tekniken används för att samla upp den avlägsnade tromben och för att förhindra embolisering. Denna rapport syftar till att granska tillämpningarna av SWIM-tekniken vid emergent trombektomi.
Definition av SWIM-tekniken
SWIM-tekniken är en generaliserad term som hänvisar till en mängd olika medicinska apparater och instrument, inklusive stent retriever, mellankateter och andra relaterade material. Det är ett avancerat och effektivt sätt att utföra trombektomi hos en patient med akut ischemisk stroke. Enkelt uttryckt är det den kombinerade användningen av stentretrievers och mellankatetrar för att uppnå ett optimalt trombektomiresultat.
Hur fungerar det?
SWIM-tekniken innefattar två grundläggande steg. Den första är användningen av den mellanliggande katetern, som förs in i blodkärlet och förs in i tromben, vilket skapar en kanal för stentretrievern. Den andra är användningen av stent retriever, som tar tag i tromben och drar ut den ur blodkärlet. Stentretrievern monteras runt en mikrokateter och förs fram längs den mellanliggande kateterkanalen. Genom att använda denna metod kan blodflödet upprätthållas, och risken för distal embolisering kan minimeras.
Framsteg inom SWIM-tekniken
SWIM-tekniken har flera fördelar och fördelar jämfört med andra trombektomimetoder. För det första kan den på ett tillförlitligt sätt rekrytera och fånga blodproppar i enheten, vilket resulterar i en hög trombektomiframgångsfrekvens. För det andra kan det förbättra procedursäkerheten genom att minimera risken för distal embolisering. Slutligen kan det säkerställa snabb och effektiv trombektomi, vilket resulterar i en hög grad av goda kliniska resultat.
Stora påverkande faktorer för SWIM-tekniken
Den mellanliggande katetern är en kritisk komponent i SWIM-tekniken, eftersom dess design och storlek kan påverka framgångsfrekvensen. Till exempel kan en mindre mellanliggande kateterstorlek öka risken för koagelfragmentering och distal embolisering, medan en större kan hindra stentretrieverns tillgång till tromben. Dessutom kan valet av stentretrievers också påverka SWIM-teknikens framgångsfrekvens. En nyligen genomförd studie visade att stentretriever med större diameter hade högre rekanaliseringshastigheter och bättre kliniska resultat än de med mindre diameter.
Klinisk erfarenhet av SWIM-tekniken
Många kliniska studier har bevisat effektiviteten av SWIM-tekniken. En nyligen genomförd studie utförd i Kina jämförde SWIM-tekniken och andra trombektomimetoder hos patienter med akut ischemisk stroke. Resultaten visade att SWIM var associerat med en högre revaskulariseringshastighet, kortare trombektomitid och färre komplikationer. Dessutom var SWIM-tekniken också associerad med bättre kliniska resultat, såsom en lägre dödlighet, en högre förekomst av självständigt boende och en lägre funktionshinder.
Slutsats
SWIM-tekniken har blivit en viktig teknik för trombektomi vid akut ischemisk stroke. Dess flexibilitet och tillförlitlighet gör den till en enastående terapi för att uppnå höga rekanaliseringshastigheter och goda kliniska resultat. Framtida forskning bör fortsätta att fokusera på att optimera designen av den mellanliggande katetern och stentretrievern för att förbättra SWIM-teknikens effektivitet och säkerhet. Dessutom bör läkare i praktiskt kliniskt arbete vara uppmärksamma på valet av lämplig teknik och kombinera klinisk erfarenhet för att utvärdera effektiviteten och fördelarna med SWIM-tekniken.